Bibelselskapets 1930-oversettelse (Norsk)
King James Version (Engelsk)
Svensk Bibel av 1917
Dansk Bibel av 1933
Kapittel 1
| 1 |
Inledning (kap. 1--9): Varning för de ondas lockelser och förmaning att lyssna till vishetens röst. Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs. 1 Kon. 4,32. |
| 2 |
AV dem kan man lära vishet och tukt,
|
| 3 |
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
|
| 4 |
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
|
| 5 |
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
|
| 6 |
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
|
| 7 |
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 9,10. Syr. 1,14. |
| 8 |
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
Ords. 6,20. 19,20. |
| 9 |
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
Ords 4,9. 25,12. |
| 10 |
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
Ords. 16,29. |
| 11 |
Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
|
| 12 |
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
|
| 13 |
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
|
| 14 |
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
|
| 15 |
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
|
| 16 |
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
Jes. 59,7. Rom. 3,15. |
| 17 |
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
|
| 18 |
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
|
| 19 |
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
1Tim. 6,10. |
| 20 |
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
|
| 21 |
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
Ords. 8,1 f. |
| 22 |
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
|
| 23 |
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
|
| 24 |
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
Jes. 65,2. 66,4. Jer. 7,13. |
| 25 |
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
|
| 26 |
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Ps. 2,4. 37,13. 59,9. Ords. 3,34. |
| 27 |
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
|
| 28 |
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Jer. 11,11. 14.12. Hes. 8,18. Mik. 3,4. Sak. 7,13. |
| 29 |
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
|
| 30 |
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
|
| 31 |
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
|
| 32 |
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
|
| 33 |
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
|
Kapittel 1